Efter förlusten borta mot Gefle stod det helt klart att vi som bäst kan komma femma i år. Och senast mot Halmstad visade man faktiskt att man vill komma så högt upp som möjligt även det inte är så mycket ära och berömmelse inblandat i just femteplatsen. Hur som helst var vändningen mot Halmstad riktigt skön och med Castro-Tello och Charlie på plan såg anfallsspelet helt okej ut. För första gången på länge såg jag dessutom riktigt snabba omställningar som också resulterade i klara målchanser. Mer sånt, tack! Slutresultatet blev i alla fall 2-1 och ibland spelar det inte så stor vilka motståndarna är och hur tabelläget ser ut. När man är nere för räkning och vänder på steken blir det rejäl glädje i alla fall!
Inför matchen fanns det ett några skavanker i truppen och Olof och Freddy fick starta på topp. När det gäller Charlie tror jag att han, varje gång han varit på landslagsuppdrag, fått någon form av reaktion och blivit lite hängig efter den första matchen efter återkomsten. Att använda honom som inhoppare den här gången var därför ett mycket bra beslut men inför framtiden kan det vara läge att fundera ytterligare några vändor när det gäller hur man använder honom efter landskamperna.
De stora målen för säsongen är nu givetvis borta men jag tycker att två ”minimål” fortfarande återstår. Dels vill vi förstås få en plats ovanför våra lokalkonkurrenter men dels tycker jag att det är bra om vi får en bättre placering än förra året. Vinner vi de två kvarvarande matcherna uppfyller vi bägge dessa punkter. På måndag, i säsongens sista hemmamatch, möter vi Malmö och då gör vi väl gemensamt vad vi kan för hjälpa spelarna ute på plan? Ta er till Söderstadion och visa er uppskattning. Det tänker i alla fall jag göra.
