Precis som jag skrev före match blev det Nathan och Olof som fick starta i anfallet med ett tidigt byte för att få in Alagie. Men det kändes som det kvittade vem som spelade på topp för alla våra tre anfallare hade problem mot Örebros stabila försvar. Det innebar att vi fick nöja oss med ett mål från mittfältet och Petter även i det här mötet. Men nöja oss, förresten. Nej, det är fel uttryckt. För vilket skott han får på! Igen! Bössan är tydligen alltid fulladad med krut. Däremot borde kanske Alagie ha fyllt på lite av den varan före inhoppet för det såg lite väl tamt ut när han hade chans att avgöra matchen. Men kul att han kom till läget i alla fall och det såg ut att finnas en del spring i benen på honom. Även om jag för tillfället tror att han får börja på bänken även i nästa match mot Ljungskile. Nathan och Olof får nog några chanser till på sig att spela ihop sig innan Charlie är tillbaka.
Slutresultatet igår skrevs till 1-1 och sammanlagt fick vi med oss fyra poäng från dubbelmötet med Örebro. Det får nog betecknas som godkänt och ungefär vad vi var förtjänta av med tanke på att det ändå inte stämt fullt ut i spelet. Det är tur att vi har Petter.
Men totalt för året då? Hur ligger vi till? Ja, om vi fortfarande räknar med samma enkla matematik som förra året (och då stämde det rätt bra eftersom tvåan fick 48 poäng och ettan 49) så ligger vi nu efter 16 omgångar bara drygt en poäng back eftersom slutsumman bör landa på ca 57 poäng med en utökad serie. Eventuellt behövs dock några ytterligare poäng eftersom serien inte utökats med två ”genomsnittslag” utan snarare med två lag som kanske släpper till lite mer än övriga. Men oavsett det så ligger vi inte så långt från guldtempot. Det gäller bara att fortsätta ta poäng. Närmast i matchen mot Ljungskile på Söderstadion. Och trots allt återstår det ju faktiskt hela 14 omgångar totalt. Vinner vi alla dem så…








