Så landade vi då på en sjätteplats till slut. Jag tycker faktiskt det får duga. Eftersom vi siktade på en placering bland de fyra bästa är det ingen katastrof att komma två steg nedanför. Däremot tycker jag att Tonys uttalade mål att hålla en högre lägstanivå inte har uppnåtts. Vi får se om han lyckas bättre nästa år med det.
Idag inledde vi på en ganska låg nivå. De centrala mittfältarna var väldigt tillbakadragna och jag satt och försökte lista ut vem av Haris och Eguren som hade den offensiva rollen. Tony konstaterade tydligen också att det inte fungerade på mittfältet och han bytte då plats på Haris och Erkan. Strax därefter (eller kanske samtidigt, men jag upptäckte det lite senare) flyttades också Petter ner från anfallet och bytte plats med Charlie som hade inlett på högerkanten. Och det var tydligen det som behövdes för sedan rasslade det till ordentligt. Tre mål av Charlie och dessutom ett av den i andra halvlek inbytte Castro-Tello gjorde att matchen slutade i dur. Så enkelt det kan vara ibland. Och Charlies två första mål var precis sådana som vi hela året trott och förväntat oss att han skulle göra: springa förbi sina försvarare och ensam med målvakten avsluta på bästa tänkbara sätt. Förhoppningsvis får vi se fler sådana mål nästa säsong!
Mest omtyckt på Söderstadion var, förutom våra egna spelare, den linjedomare som fick utgå några minuter i andra halvlek efter att ha fått en smällare lite för nära örat. Vid återinträdet på plan fick han både jubel och rungande applåder från hela arenan. Dessutom skanderade klacken att ”vi älskar domarn”.
Jag nöjer mig med den kommentaren kring händelsen.
Nu är det spelledigt i nästan ett halvår. Förhoppningsvis innebär det att vi ställer ett hungrigt lag på banan när säsongen startar. Vilka som kommer att ingå i laget? Ja, det visar sig ju efter Silly Season. Och den har väl mer eller mindre redan inletts.
____
Ovanstående inlägg finns även publicerat på Bredsida.se